för att jag har roligt hela tiden
picnic
dagar i bilder
Sedan åt vi frukost på favoriten Coquelicot. Där öppnade jag paket som kommit på posten från mor och far. Tre säsonger av Grey's Anatomy. Jag är väldigt lycklig.
I söndags var jag på ett Salvador Dali museum. Där införskaffade jag ett 2000-bitars pussel och en fingerdocka som föreställer Freud.
Freud och jag är stora tänkare.
La vie à Paris
- Jackies föräldrar har varit och hälsat på. Deras vistelse här innebar många nöjen såsom besök på Versailles, Moulin Rouge och otaliga goda måltider.
- Vi har bestämt oss för att inte stanna juni ut. Jackie har bokat sin hemresa till den 31 maj, och jag åker antagligen hem den 3 juni.
- Jag har börjat sitta barnvakt åt 2-åriga Matteo som för det mesta gör allt tvärtemot vad jag säger.
- Jag har tagit två danslektioner varav jag var helt ensam på den ena. Det var en modern klass och blev en slags workshop av improvisation, svårt och läskigt när jag inte dansat på en månad och hade lärarens ögon på enbart mig hela tiden.
- Vi har firat påsk med två svenska vänner, Lovisa och Filippa, och en dansk, Cecilie. Äggletning, äggmålning, pyssel, godis, lekar, middag, vin.
- Vi har varit på en fransk akutmottagning. Häromdagen fylldes Jackies knä av vätska. Det har hänt förut men när det i torsdags hände för andra gången på två veckor gjorde det så fruktansvärt ont att hon åkte till akuten. Vi träffade många olika läkare som alla ställde samma frågor om och om igen. De klämde och böjde på knäet trots Jackies förtvivlade utrop av smärta. Det hela slutade med att de tömde knäet på en gul geggig inflammerad vätska två gånger under vistelsen. Efter andra "punkteringen" sprutade de in en antiinflammatorisk vätska för att det inte skulle svullna upp igen. Med order om att boka tid hos en specialist inom tre veckor fick vi efter 21 timmar lämna sjukhuset. Nu är vi hemma. Vi är utmattade efter knappt någon sömn men Jackies knä mår bättre för tillfället och hon äter många stora piller.
- Skatteåterbäring! Jag har aldrig fått det förut och jag är väldigt lycklig.
Ohlala! Quelle vie!
I feel extraordinarily happy
Beskrivningar är inte min starkaste sida, så för att göra verket rättvisa väljer jag att citera Bon Magazine:
- We feel fine målar var femte minut upp en ny bild som beskriver bloggsamhällets emotionella tillstånd. Vilka känslor som uttrycks och hur starkt, säger Jonathan Harris.
Det räcker med surfa en kort stund på wefeelfine.org för att inse vilket genialt verk det är. När man klickar på en stjärna får man inte bara upp hela meningen om känslan utan även information om författarens ålder, kön, geografiska plats och däret på den platsen i den stund då känslan uttrycktes. Man kan med några klick skapa egna känslouniversum och till exempel se all nostalgi som flödar när det snöar i New York. Varje dag läggs tjugotuen nya känslor in på We feel fine.
- Den allmänna åsikten om internet är att det är en kall, hatfylld och omänsklig plats. Vi trodde det var fel, att internet egentligen sjuder av humanitet och känslor. Med We feel fine ville vi gräva upp alla gömda känslor och få människor att se internet för vad det verkligen är: något väldigt mänskligt.
Det tar cirka 20 sekunder att ladda Wefeelfine. Do it.
En helg i Paris
Sedan åkte vi till en klubb som heter Les Bains Douches.
Vi betalade motvilligt 15? i inträde och ytterligare 4? i garderobsavgift.
På övervågning befann sig ungefär 30 personer, det var således väldigt glest med folk så vi begav oss till källaren.
Det första vi möttes av var en massagestol, en sådan där som man ligger på mage på med stöd för pannan och ett hål för ansiktet.
Vi trängde oss fram genom dansgolvet för att börja med ett toalettbesök. Det fanns många bås men alla var upptagna. Efter någon minut kom två killar kom ut från ett tillsammans, så blev det äntligen min tur.
När vi kom ut från toaletterna hade dansgolvet förändrats. Hälften av alla killar hade bar överkropp. Vi märkte sedan att 98% av dansgolvet bestod av killar. Vi fyra tjejer utgjorde de övriga 2 procenten.
Vi ställde oss i baren för att beställa våra cranberryvodka som ingick i inträdesavgiften. En medelålders man med bar överkropp berättade för mig att man måste hålla ögonkontakt med bartendern för att få beställa, sedan nöp han mig i kinden och gick vidare. Jag beställde, en fotograf från tillate.com förevigade vårt ofrivilliga bögklubbsbesök, vi svepte våra drinkar, och begav oss mot garderoben. På väg ut satt det en kille med bar överkropp i massagestolen och fick massage av en stor man.
När jag kom hem i morse, vid 14.30, var det blött på köksgolvet. Det var även blött i hela kylskåpet och det rann vatten från frysfacket. Någon har kommit åt knappen för avfrostning. Så nu har frysen frostat av sig själv och tinat allt som fanns däri. Jag har satt på frysen igen och lagt in våra frysvaror i hopp om att de ska gå att äta ändå.
nyheter
Idag länkade dn.se till youtube.com
Är det en milstolpe, ett snedsteg, ett avstamp eller ett bakslag?
Författarinna: Fanny
Ordbok: Jacqueline
länken i fråga: http://www.alltombarn.se/aktuellt/underbarnen-pa-internet-1.8145
Att uppmärksamma
Att skala en apelsin har en höjdpunkt. Det är när man drar ut den vita sträng som är i centrum av alla klyftor, av själva apelsinen. Ju längre sträng man får med, desto större lycka.
Att bli frågad av en turist om man är från kvarteret, svara ja, och ge en korrekt vägbeskrivning.
Att flytta plastbrickorna tätt ihop, flirta över en hamburgare, dela ketchupkopp och smaka på varandras pommes frites. Turturduvor på Quick, en snabbmatskedja som har stora likheter med McDonalds.
Att inte ha kaffe i skafferiet för att man inte tycker om kaffe.
lördagens
I romaner kan man ofta stöta på uttrycket "det kändes som att magen vändes ut och in". Jag har förstått rent emotionellt vilken känsla de menar, men aldrig hur det känns fysisk när "det känns som att magen vänds ut och in". När jag skriver det här känns det som att min mage vänder sig ut och in. Nej. Ett bättre sätt att beskriva hur min mage känns är som att den är på väg att slitas itu. Min magsäck dras åt två olika håll, töjs ut och slits isär mer och mer, den hålls ihop av färre och färre trådar. Som när man drar isär en lussebullsdeg. Frys isärslitandet när det har kommit halvvägs. Där är min mage konstant.
Och precis nu bestämde jag mig för att jag inte ska publicera hela den här texten, enbart ovanstående stycke. Den här händelsen är för privat. Att publicera övrig text vore att förstöra dess smak. Det här ögonblicket smakar kiwi. Jag älskar kiwi och äter det till frukost nästan varje morgon. Vid vissa tillfällen kan en viss kiwibit ha en sällsynt syrlig smak som får mig skrynkla ihop ansiktet av överraskad förtjusning. Om jag skulle berätta hela historien som smakar kiwi, skulle jag ta bort den syrliga smaken som gör den så förtjusande.
Jag skrattar tiondelshjärtat åt något jag bör skratta åt i konversationen som pågår bredvid mig. Allt som är jag vill tillbaka
dagens
Jag mötte någons blick idag. En kille på trottoaren. Vi passerade varandra. I tre steg tänkte jag hundra tankar. Jag ville vända mig om. Vore det en film så vänder han sig om exakt samtidigt och så möts våra blickar igen. Idag var en film. När jag vände mig om och tittade bakåt behövde jag inte leta en sekund, våra ögon hittade varandra direkt. Alla hormoner i mig fick fart, hjärtat pumpade ut blod i en flodvåg som spred sig genom hela min kropp, och benen vek sig. Jag vände snabbt blicken framåt igen och skyndade vidare åt mitt håll. Sju steg kom jag innan jag var tvungen att gå in i en dörrpost och samla mig. Benen bar inte ordentligt. Flodvågen av blod var varm och gjorde mig ännu varmare än jag redan var efter en timmes promenad i strålande solsken. Mungiporna satt fast vid öronen och jag fick kämpa för att inte bubbla över av lyckligt flin. Jag gick vidare och vände mig om åtskilliga gånger i hopp om att verkligheten skulle fortsätta agera film och få killen att följa efter mig. Det gjorde han inte.
Några sekunder av min dag gick i ultrarapid. Och jag har bubbligt flin på väg upp från magen så det räcker veckan ut.
hehehehelg
jag hade så mycket jag ville skriva, berätta, dela med mig av. men så rann allt av mig. all inspiration.
och kvar låg jag på madrassen med endast en klump i magen som sällskap. Hi there how u doin, nice to meet u again.
Men va tusan det är bara att get back up on that horse and ride away in the sunset. Så here goes the weekend:
I lördags var vi alltså ute. Vi började kvällen med en delikat middag på hemmaplan bestående av ris och hämtmat från ett kinastånd, samt stulen soyasås från samma stånd behehe. jag är oskyldig! men skulle eventuellt kunna dömas som medbrottsling.
Efter huvudrätten bestämde vi återsamling klockan 23.30 för efterrätt, då skulle man vara klar att gå ut. Planen var att få sig lite sömn för att orka med natten. Det gick väl sådär med sömnen, Philip deckade visserligen ganska snabbt, men jag, Jackie och Maria hade en del att fixa. Diverse fix, exempelvis Jackies hårlockning, drog över en aning på tiden så det blev inte efterrätt förrän vid 00.30. Chokladglass med banan, valnötter och kladdkaka, yummy!
Och så dracks det lite och lektes lite och sminkades mycket och skrattades mycket och klockan tickade. Kvart i två fick vi väldans bråttom ut genom dörren och missade sista tunnelbanan ner mot stan. Men innan vi hann tänka hade Jackie fångat en taxi och fått in oss allihop. Well done!
Le Cab, vid Palais-Royal, bjöd som vanligt på mycket nöje. Det var nog den bästa utekvällen någonsin vad gäller musiken, låt efter låt efter låt efter låt fick oss att glömma alla bekymmer och skaka våra lurviga natten lång.
~Och plötsligt kände jag mig mer ensam än någonsin. Nu alltså inte då.
Då var allt toppen. Vi var glada. Vi var snygga. Vi var oemotståndliga. Ett antal timmar senare ville delar av skaran hemmåt, och man ska ju sluta när man är på topp, således begav vi oss svettiga, trötta och fortfarande oemotståndliga på jakt efter en taxi. En jakt som skulle visa sig betydligt svårare än förra gången då vi hade hjälp av ett halvt dussin marockaner.
Sedan blev det lördag förmiddag och efter enbart tre timmars sömn åkte Maria hem. Resten av dagen spenderades i sängen/soffan med datorn. Framåt 19.30 tog vi oss utanför dörren för lite uppfriskande promenader, som slutade i att Jackie och Philip fixade biljetter till kvällens Moulin Rouge föreställning och jag njöt framför mera film på datorn och svenskt lösgodis. Skönaste dagenefter-dagen någonsin!
Lördagens inaktivitet ledde till betydligt mer energi för söndagen. Idag har vi varit vid Sacre Coeur och på Louvren. Louvren är enorm. fullständigt. har hört någonstans att om man skulle ägna 30 sekunder åt varje konstverk skulle det ta en vecka att ta sig igenom allt. Och det är inte svårt att tro. Vi gick vilse ett antal gånger, men hann åtminstone med det vi tänkt. Eftersom ingen av oss varit där förut ingick självklart Mona Lisa i det. En busslast japaner och diverse annat löst folk stod mellan oss och konstverket. Men man kan väl trängas.
Nåja, dagen inkluderade även Starbucks, ett antal trevliga foton som hittas på facebook, och Harry Potter 5 för min del=).
Varje gång vi äter middag längtar vi till frukost. Det är det absolut godaste målet på hela dagen. Likaså nu när jag ligger i sängen vill jag somna så snart som möjligt för att jag ska vakna så snart som möjligt och få min frukost=D
Så: Bonne Nuit!
2008 02 06-09
Soffan i vardagsrummet med täcke runt mig och dator i knät.
OC-musik och Tingsek.
Klockan är 17.38 och vi åt frukost för två timmar sedan.
Jackie och Philip har somnat igen.
Onsdag:
Möte på banken för att starta franskt bankkonto, annars kan vi inte jobba.
IKEA med Pierres bil och Pierre. Det kan ju vara den bästa affären. För drygt tvåtusen kronor inhandlade vi följande:
Madrass 140x200 cm
4*stolsdyna
filt
dörrmatta
bakmått
2*diskborste
kökshylla på hjul
2*klädhängare
3*krok som man hänger över dörren, och som sedan har 6 krokar vardera
papperskorg
värmeljus
5-10*övriga saker som jag glömt
Torsdag:
Städning
Maria och Philip anländer!
Fika på Coquelicot inklusive den varma chokladen som får mig att dregla bara av att tänka på den.
Marais: här finns Vintage Desire som man aldrig lämnar tomhänt. Dagens fynd: Marias tröja 5euro, Jackies klänning 8euro, mitt linne 2euro.
Noter Dame
Pescatore återigen! (den italienska runt hörnet från februariweekend..=P)
Fredag
Triumfbågen, Champs-Elysées (Louis Vuitton! Peugeot! aburda butiker)
Trocadéro - utsiktsplats mot Eiffeltornet
Boulevard de Clichy=P Moulin Rouge
Mathandling
Middag, sömn, fördrinkar, Utgång!
Lördag:
Soffan i vardagsrummet med täcke runt mig och dator i knät.
OC-musik och Tingsek.
Klockan är 17.58 och vi ska äta middag om någon timme.
Jackie och Philip har vaknat igen.
Vi kom hem strax innan sex i morse, halv elva åkte jag till Porte Maillot för att lämna av Maria vid flygbussen. Vid 12 var jag hemma igen och tuppade jag av på madrassen där jag lyckades halvsova till kl halv fyra då Jackie började duka fram frukost. Ja vi är en aning dagenefter idag.
Imorn ska vi på Louvren!
2008 02 05
Nu är klockan 19.33 och barnet har inte skrikit på 9 minuter. Antingen har det fått sin napp eller så har det somnat. Hur det än är så är jag inte längre orolig för att taket ska trilla ner och fönstrerna sprängas.
Idag har vi bland många andra saker införskaffat följande:
sushi
valnötter
kanel
visp
kakform
kökshanddukar
gummihandskar
durkslag
galgar
Över och ut.
första tiden i pariiiis
Hostel nr 1 - någons hemliga barskåp bakom toaletten.
Vi letar lägenhet över crêpes på Champs Elyssées. Smaka på den!
Metrostationen vi bodde vid på februariweekend. Flashbacks.
Ja det är den italienska restaurangen runt hörnet. Internt
Well what can I say.
Happy Fanny
Happie Jackie
Övertydliga varningsskyltar. ja.
Här finns otaliga fyndigheter att säga. Hjälp mig komma på den bästa!
Kan du gå ut ur köket jag måste bajsa.
Vi kan sova hos mig, jag har en bäddsoffa på balkongen!
Men ååh en sån utsikt! Sacre Coeur till vänster, Eiffeltornet och Triumfbågen åt höger.
Så här ser våra ekonomiska frukostar ut.
drömdagbok
Jag åker till Paris om 3 dagar. Därför måste jag packa många saker som är utspridda i mitt rum. Idag har jag gått igenom två hyllor med gamla block och skolböcker. Där hittade jag lite anteckningar från fransklektioner som jag vill ta med mig. Jag hittade även Dansdagboken som jag skrev på uppdrag av danslärarna i skolan under andra ring. En del av min dansdagbok är en drömdagbok. Jag läste alla drömmar och skrattade mycket åt några.
Det är ofta tråkigt att höra och läsa om andras drömmar. De är ju så interna för den enda person som drömt dem. Jag har ändå skrivit ner en dröm som kan vara rolig för flera än mig själv att läsa.
Jag har skrivit av exakt som det står i dansdagboken. Där skrevs drömmen ner mitt i natten. Därav förvirrat och kortfattat.
Drömdagbok natten till söndag 16/10 2005
Gotland med Micke, Henrik, Mathilda och Andréa. Andréa bor i någon egen avdelning av huset. Jag och Micke sover i en enorm säng. Natt. Genomskinligt hus. Jag, Micke och Mathilda befinner oss på ena sidan av huset. Henrik på den andra. Henrik börjar låsa upp en båt som ligger på hans sida. Jag bryter mig genom huset och kastar mig i båten. Puttar i Henrik i vattnet och gasar iväg. Henrik får tag i en lina som hänger efter båten. Han håller i linan och springer på vattnet efter mig. Som i alla drömmar är detta helt normalt. Väldigt mörkt. Panikslagen inser jag att jag inte kan köra båt. Jag vet inte var grunden finns. En skylt varnar om grund och jag ser det som om det vore upplyst underifrån. Svänger runt grundet med Henrik i hälarna. Kör rakt mot en skog i vattnet (små svarta träd med barr). Tvärstannar framför ett träd.
Henrik och jag bär en trädstam (den jag nästan körde in i) tillbaka till huset, slänger det i en dunge. Jag möter Andréas blick i den andra avdelningen och blir orolig för vad hon ska tro att vi har gjort ute så sent. Tänk om hon såg oss på havet! Oroar mig också för vad hon ska säga om trädet, borde vi inte gömma det?
Nästa morgon. Vaknar och diskuterar om vi ska åka till Burgsviks lördagsmarknad. Kan ju vara lite mysigt en halvtimme eller så. Henrik håller på med två brödrostar och instruktionsboken till den ena (vit och blå, den andra svart och metall). Han berättar om någon skitsmart finess (som var helt otroligt, alltså verkligen konstig för en brödrost, men skitbra)
Jag drömde den här drömmen den 25:e november 2005.
Punkt.
Update
Jag och Jackie åker till Paris om 4 dagar.
Yiiihaaaa!
En stor del av mig vill åka nu. idag. det har aldrig förr funnits två delar av mig i den här frågan.
Men nu finns det alltså det. Det finns en liten del av mig som tycker att det finns en del saker här hemma som är tråkiga att lämna.
Men det är bara en väldigt väldigt liten del. Proportionerna är ungefär en mus och en elefant. Elefanter sägs ju dessutom vara rädda för möss. Den stora delen i mig är rädd för den lilla delen och springer ifrån den.
AHA AHA AHA
À Bientôt!
om två veckor
Jag ska packa 2 väskor à 20 kg och sätta mig på ett flygplan. Jag har varken boende, jobb eller dansskola. Men det löser sig. Det är jag säker på. Jag kommer vara så lycklig bara av att vara där.
Men jag är pirrig. Fjärilar i magen.
don't tempt me
Frestelsen att kasta ett glas i väggen för att se tusentals glasbitar flyga åt alla håll. Och frestelsen att hoppa ut genom fönstret för att uppleva det hissnande fallet innan man krossas i tusen bitar mot marken.
Jag skulle kunna gå naken på gatan. Hälla rödvin i den vita soffan.
Eller kasta 1000-bitars pusslet vi just lagt i golvet.
Någon riktar en pistol mot mitt huvud för att hindra mig från att skjuta den jag siktar på.
Jag vill veta hur det känns att rikta en pistol mot någon. Eller att ha en riktad mot mig. Jag vill veta hur det känns att bli skjuten.
Frestelser.
E4:an längs Vätterns östra kust
Bilen dundrar fram i 110 km/h. Klockan är 22.36 och mörkret utanför är detsamma som när vi lämnade Stockholm för ett par timmar sedan. Decembernatten är längre än decemberdagen. Motorvägen i motsatt riktning är tom längs vår vänstra sida. Vätterns vågor slår mot vassa klippor på den högra. Passagerarsidan. Min sida.
Två meter ifrån bilen går räcket som skiljer vägen från naturen. Sedan det svarta vattnet. Det går inte att avgöra exakt hur långt det är mellan räcket och vattnet. Inte heller går det att se under ytan. Hur djupt eller grunt det är.
Jag låser dörren för att motstå frestelsen att öppna den, hoppa till räcket och kasta mig ut i det isande kalla, svarta vattnet.
Santa Barbara update
* Sprang till bussen i princip varje gång vi skulle ta den.
* Hemmafest i Mesa med red cups och enbart svenska besökare. Samt en mycket charmig fransos.
* Klättring
* Knaster under fötterna av jagvillitnevetavad när man gick på heltäckningsmattan.
* Ett brunt lager av smuts över allting i badrummet erfordrade 2 timmars städning.
Ovan är enbart några godbitar.
Innan Santa Barbara spenderade jag 5 dagar i New York och lika många i Boston. Men det tar jag en annan gång. Å andra sidan ligger ett hundratal bilder redan på Facebook.
God Jul
Short update
I New York och Boston har jag sett manga manniskor med tomteluva pa sig.
Jag har ocksa sett manga som ar tjocka.
I gar sag jag en man som med stor sannolikhet vagde over 200 kg. Han hade flipflop pa sig i snon.
Det finns manga roliga historier att beratta. Men det sparar jag till den dagen jag kan lagga upp bilder till. Nu ska vi nog ga och lagga oss.
Goodnighty
ps Idag traffade jag Amis. Det var knappt tre manader sen, men kanns som ett ar. Mycket noje och mycket lycka.
Observationer
I torsdags klockan 09.56 var jag på väg till rekryteringsbolaget där jag jobbar ibland. Jag promenerade på Nybroplan vid Raul Wallenbergs Torg. Sedan gick jag mot Arsenalsgatan. På Arsenalsgatan 4 ligger ett internationellt auktionsföretag för konst och antikviteter som heter Bukowskis. Nu pågår Bukowskis internationella höstauktion. Utanför Bukowskis entré stod kvinnor och män med fina kläder på sig. Samtliga var äldre än mina föräldrar. En man hade svårt att gå. Han hade en käpp av elfenben och exklusivt trä. Några kvinnor hade pälskappor. Alla stod med en partner eller ensam. Ingen pratade. En grupp av rika människor som antingen är konstintresserade av estetiska eller av finansiella skäl. Några är kanske både och.
Jag stannade och ville ta ett kort på dessa människor som utstrålade en energi av exklusivitet som jag visste att jag inte skulle kunna beskriva. Men jag hade inte kameran med mig. Istället flinade jag och gick vidare.
Idag har jag varit på Myrorna i Hjorthagen med min mamma och min storasyster. Myrorna är en butikskedja för begagnade saker. Där finns skor, kläder, glas och porslin, möbler, husgeråd, leksaker, böcker och mycket mer. Allt som säljs har skänkts dit. Jag köpte en underkjol och fyra skålar som jag ska äta vaniljyoghurt, frukt och müsli i. På Myrorna såg jag en rullator som var till salu.
Säkerhetsbälte
Jag kollar min blogg åtminstone en gång om dagen. Det är egentligen ganska onödigt eftersom jag uppdaterar så otroligt sällän och än mer sällan får några kommentarer. Men det hör till "Internetrundan" jag gör varje gång jag går in på datorn. Den rundan inkluderar även Amis, Emelies, Bartholomeus och Knivlisas bloggar. Samt Hotmail och Facebook.
Ungefär varannan vecka loggar jag in mig på min blogg och kollar om någon kommenterat något gammalt inlägg, och hur besökarstatistiken ser ut. Eftersom jag de senaste månaderna bloggat max en gång i månaden har statistiken sjunkit avsevärt, jag har max 13 unika besökare/dag, men det är inget som tynger mig.
Igår var en sådan varannanvecka-dag då jag kollar statistiken. Jag hade haft 36 unika besökare den dagen.
Jag kan inte komma på vad denna plötsliga trafik kan bero på. Jag har inte lämnat någon spännande kommentar på någon alltför välbesökt blogg. Och mitt senaste inlägg skrev jag för två veckor sedan. Således är det hyfsat skumt och lustigt. 
Olle Baertling Danse Lyonnaise
Jag var på Moderna Museet i lördags. Man kan nog kalla det en date. Och det var mycket trevligt, men inte hållbart.
Resten av helgen har jag haft vansinnig magont. Varken alvedon eller treo har hjälpt, inte heller mat eller sömn. Olidligt. Och i går kväll var jag inte långt ifrån att be om att få åka till sjukhuset för att bli omhändertagen, bara min mage kunde sluta verka. Men istället bestämde jag mig för att gå och lägga mig och åka till Vårdcentralen dagen därpå, alltså idag. När jag vaknade i morse mådde jag förstås bättre och slapp således läsa värdelösa Elle Interiör från 2004 i ett barnskrikigt väntrum i hopp om att distriktsköterskan skulle ha något vettigare att erbjuda än en läkartid i slutet av december.
Istället har jag spenderat dagen i två olika soffor. Den ena i TV-rummet, zappandes mellan MTV och ZTV. Den andra i vardagsrummet med datorn i knät, växlandes mellan Facebook och ett engelskt CV att färdigställa.
Jag sjukanmälde mig nämligen igår kväll. Till mitt jobb. Det har jag aldrig gjort förut. Men jag hade inte kunnat hantera något jobb bra i mitt nuvarande tillstånd.
Så nu är klockan strax efter halv fyra och jag har inte uträttat ett vettigt ting på hela dagen. Jo förresten, CV:t är nästan klart. Förutom att det är en sida för långt, men det kanske inte gör så mycket.
Jag känner mig inte särskilt sugen på att jobba i morgon, inte resten av veckan för den delen heller. Jag vill bara tillbaka till den skolan i Älvsjö jag har varit på de senaste två veckorna. Det kommer nog bli svårt att hamna någonstans som kan mäta sig med hur bra jag trivdes där. Fast så ska jag inte tänka i fortsättningen, för då blir det ju bara ännu svårare.
Detta var nu ett långt inlägg om inte särskilt mycket.
Alla: Ha alltid säkerhetsbältet på.
Mimp: Jag älskar dig och saknar dig. Ta hand om dig och kom hem med livet i behåll!
Jaoouuus
Idag ska jag ta ett ord i min mun som jag aldrig har tagit i min mun förut och som jag tycker otroligt illa om och som jag ännu mindre vill förknippas med.
Paris och New York! Cravings!
Så nu var det skrivet och jag avskyr redan det här inlägget och i framtiden kommer jag finna hela bloggen nedsmutsad.
Jag vill inte vara kvar i Sverige nu när kylan kommer. Jag vill att det ska vara den 29e november nu. Men i själva verket är det om 46 dagar. Då sätter jag och Anna oss på ett plan till Frankfurt. Där byter vi till ett annat plan som tar oss till New York. Där ska vi bo hos vår kusin Isabelle i en vecka. Sedan ska vi, vilket jag berättat tidigare, vidare runt i Usa ett antal dagar. Jag blir borta i tre veckor.
I fredags skrev jag och Jackie klart ett brev på franska. I brevet berättar vi lite om oss själva, samt att vi söker bostad i Paris under våren. Via min morbror ska vi skicka brevet till diverse människor i Paris som vi hoppas kunna hjälpa oss. Vi ska dessutom skriva varsitt CV som vi ska skicka med, i hopp om jobberbjudanden.
Om 46 dagar börjar ett äventyr och jag kan knappt bärga mig.
Planering
Nästa vecka ska jag gå på konsert med Elisabeth. Vi ska se Feist på Cirkus. Feist är en fantastisk artist och Cirkus är en mycket bra konsertlokal. Det kommer bli underbart.
Nästa vecka är det även dags att boka min och Annas USA-resa. Runt den 29:e november åker vi först till New York i en vecka. Sedan Boston eller Washington ett par dagar. Sedan åker Anna hem och jag vidare söderut till Santa Barbara för att hälsa på Amis i en vecka. Jag kommer hem runt den 16:e december.
Nästa vecka borde jag även ta tag i mina Paris-planer på riktigt. Jag ska skriva klart ett franskt boende/jobb-ansöknings brev redan i morgon och maila det till Val i Paris och be honom korrekturläsa. Min franska är en aning krasslig efter 1,5 års uppehåll i franskstudierna. Sedan ber jag C-J skicka det till sina kontakter. Och sen är det bara att hoppas på det bästa. Under tiden fortsätter jag leta boenden på internet.
Jaha nähä okej.
Jag ska nog leta lite NY-flygbiljetter och Parisboenden redan i natt.
Goodnight darlings.
