pust och frust
vad i hela fridens namn har jag gjort idag.
Jag har besökt Ales stenar. hahaha. Det var inga dåliga rackare inte. På sommaren går det busslaster med turister dit, men min familj går dit nu istället när det duggregnar och blåser storm. De 200 meterna från bilen kändes som 200 mil tack vare vinden. Nedvägen var däremot säkert bara 10 meter.
Här finns lite att läsa om Ales stenar om någon är intresserad, vilket förmodligen ingen är, annars kortfattat:
- Ales stenar är Sveriges största skeppssättning: 67 meter lång och 19 meter bred.
- Det uppfördes troligen för mellan 1000 och 1500 år sedan, under yngre järnåldern.
- Stenraderna formar konturerna av ett skepp - en skeppssättning på arkeologispråk.
- Monumentet på gränsen mellan himmel, jord och hav kittlar onekligen vår fantasi. Vilka riter kan forntidens folk ha utfört här? Vilka riter utför vi själva uppe på åsen?
jaa visst är det spännande. nej inte särskilt. men det var ganska mäktigt att stå högst uppe på den där åsen när det blåste så mycket att man inte vågade hoppa av rädsla att fångas av vinden och flyga iväg. (madicken med sitt paraply hade nog gjort det) Och på havet nedanför slog vågorna högt över kajen. Gräsytan innanför skeppsättningen var prickig av jordhögar som sorkarna luckrat upp, precis som i disneyfilmerna. Och pappa mötte Kurt Wallander, aka Rolf Lassgård.
Sen kom jag på att vi skulle laga pannkakor till middag. mums. Men ojj då vi har inget mjöl hemma och affären stängde för en timme sen. Jahaja då får vi väl baka på rågmjöl skrattade pappa och fixa till någon slags pannkakssmet. Lillasystern är mjölkallergiker så den var ganska annorlunda: ägg, pyttelite vetemjöl, ganska mycket rågmjöl, rice dream, Imat, och liiiiite salt. Jo visst blev det pannkakor, och vi stekte bacon till så det blev en riktig bonnmiddag. Mycket nyttigare sa mamma glatt och var nöjd. perfekt.
Nu ska jag och min lillasyster tillfredsställa vår passion till Harry Potter. Andra filmen ska rulla.
pust och frust
Jag har besökt Ales stenar. hahaha. Det var inga dåliga rackare inte. På sommaren går det busslaster med turister dit, men min familj går dit nu istället när det duggregnar och blåser storm. De 200 meterna från bilen kändes som 200 mil tack vare vinden. Nedvägen var däremot säkert bara 10 meter.
Här finns lite att läsa om Ales stenar om någon är intresserad, vilket förmodligen ingen är, annars kortfattat:
- Ales stenar är Sveriges största skeppssättning: 67 meter lång och 19 meter bred.
- Det uppfördes troligen för mellan 1000 och 1500 år sedan, under yngre järnåldern.
- Stenraderna formar konturerna av ett skepp - en skeppssättning på arkeologispråk.
- Monumentet på gränsen mellan himmel, jord och hav kittlar onekligen vår fantasi. Vilka riter kan forntidens folk ha utfört här? Vilka riter utför vi själva uppe på åsen?
jaa visst är det spännande. nej inte särskilt. men det var ganska mäktigt att stå högst uppe på den där åsen när det blåste så mycket att man inte vågade hoppa av rädsla att fångas av vinden och flyga iväg. (madicken med sitt paraply hade nog gjort det) Och på havet nedanför slog vågorna högt över kajen. Gräsytan innanför skeppsättningen var prickig av jordhögar som sorkarna luckrat upp, precis som i disneyfilmerna. Och pappa mötte Kurt Wallander, aka Rolf Lassgård.
Sen kom jag på att vi skulle laga pannkakor till middag. mums. Men ojj då vi har inget mjöl hemma och affären stängde för en timme sen. Jahaja då får vi väl baka på rågmjöl skrattade pappa och fixa till någon slags pannkakssmet. Lillasystern är mjölkallergiker så den var ganska annorlunda: ägg, pyttelite vetemjöl, ganska mycket rågmjöl, rice dream, Imat, och liiiiite salt. Jo visst blev det pannkakor, och vi stekte bacon till så det blev en riktig bonnmiddag. Mycket nyttigare sa mamma glatt och var nöjd. perfekt.
Nu ska jag och min lillasyster tillfredsställa vår passion till Harry Potter. Andra filmen ska rulla.
pust och frust
Kommentarer:
Trackback