Att uppmärksamma

Att skala en apelsin har en höjdpunkt. Det är när man drar ut den vita sträng som är i centrum av alla klyftor, av själva apelsinen. Ju längre sträng man får med, desto större lycka.


Att bli frågad av en turist om man är från kvarteret, svara ja, och ge en korrekt vägbeskrivning.


Att flytta plastbrickorna tätt ihop, flirta över en hamburgare, dela ketchupkopp och smaka på varandras pommes frites. Turturduvor på Quick, en snabbmatskedja som har stora likheter med McDonalds.


Att inte ha kaffe i skafferiet för att man inte tycker om kaffe.


lördagens

I romaner kan man ofta stöta på uttrycket "det kändes som att magen vändes ut och in". Jag har förstått rent emotionellt vilken känsla de menar, men aldrig hur det känns fysisk när "det känns som att magen vänds ut och in". När jag skriver det här känns det som att min mage vänder sig ut och in. Nej. Ett bättre sätt att beskriva hur min mage känns är som att den är på väg att slitas itu. Min magsäck dras åt två olika håll, töjs ut och slits isär mer och mer, den hålls ihop av färre och färre trådar. Som när man drar isär en lussebullsdeg. Frys isärslitandet när det har kommit halvvägs. Där är min mage konstant.


Och precis nu bestämde jag mig för att jag inte ska publicera hela den här texten, enbart ovanstående stycke. Den här händelsen är för privat. Att publicera övrig text vore att förstöra dess smak. Det här ögonblicket smakar kiwi. Jag älskar kiwi och äter det till frukost nästan varje morgon. Vid vissa tillfällen kan en viss kiwibit ha en sällsynt syrlig smak som får mig skrynkla ihop ansiktet av överraskad förtjusning. Om jag skulle berätta hela historien som smakar kiwi, skulle jag ta bort den syrliga smaken som gör den så förtjusande.


Jag skrattar tiondelshjärtat åt något jag bör skratta åt i konversationen som pågår bredvid mig. Allt som är jag vill tillbaka

dagens

Jag mötte någons blick idag. En kille på trottoaren. Vi passerade varandra. I tre steg tänkte jag hundra tankar. Jag ville vända mig om. Vore det en film så vänder han sig om exakt samtidigt och så möts våra blickar igen. Idag var en film. När jag vände mig om och tittade bakåt behövde jag inte leta en sekund, våra ögon hittade varandra direkt. Alla hormoner i mig fick fart, hjärtat pumpade ut blod i en flodvåg som spred sig genom hela min kropp, och benen vek sig. Jag vände snabbt blicken framåt igen och skyndade vidare åt mitt håll. Sju steg kom jag innan jag var tvungen att gå in i en dörrpost och samla mig. Benen bar inte ordentligt. Flodvågen av blod var varm och gjorde mig ännu varmare än jag redan var efter en timmes promenad i strålande solsken. Mungiporna satt fast vid öronen och jag fick kämpa för att inte bubbla över av lyckligt flin. Jag gick vidare och vände mig om åtskilliga gånger i hopp om att verkligheten skulle fortsätta agera film och få killen att följa efter mig. Det gjorde han inte.

Några sekunder av min dag gick i ultrarapid. Och jag har bubbligt flin på väg upp från magen så det räcker veckan ut.


hehehehelg

MOAEJIAOAEJIOAEIOJEAOOO

jag hade så mycket jag ville skriva, berätta, dela med mig av. men så rann allt av mig. all inspiration.
och kvar låg jag på madrassen med endast en klump i magen som sällskap. Hi there how u doin, nice to meet u again.

Men va tusan det är bara att get back up on that horse and ride away in the sunset. Så here goes the weekend:

I lördags var vi alltså ute. Vi började kvällen med en delikat middag på hemmaplan bestående av ris och hämtmat från ett kinastånd, samt stulen soyasås från samma stånd behehe. jag är oskyldig! men skulle eventuellt kunna dömas som medbrottsling.
Efter huvudrätten bestämde vi återsamling klockan 23.30 för efterrätt, då skulle man vara klar att gå ut. Planen var att få sig lite sömn för att orka med natten. Det gick väl sådär med sömnen, Philip deckade visserligen ganska snabbt, men jag, Jackie och Maria hade en del att fixa. Diverse fix, exempelvis Jackies hårlockning, drog över en aning på tiden så det blev inte efterrätt förrän vid 00.30. Chokladglass med banan, valnötter och kladdkaka, yummy!
Och så dracks det lite och lektes lite och sminkades mycket och skrattades mycket och klockan tickade. Kvart i två fick vi väldans bråttom ut genom dörren och missade sista tunnelbanan ner mot stan. Men innan vi hann tänka hade Jackie fångat en taxi och fått in oss allihop. Well done!
Le Cab, vid Palais-Royal, bjöd som vanligt på mycket nöje. Det var nog den bästa utekvällen någonsin vad gäller musiken, låt efter låt efter låt efter låt fick oss att glömma alla bekymmer och skaka våra lurviga natten lång.
~Och plötsligt kände jag mig mer ensam än någonsin. Nu alltså inte då.
Då var allt toppen. Vi var glada. Vi var snygga. Vi var oemotståndliga. Ett antal timmar senare ville delar av skaran hemmåt, och man ska ju sluta när man är på topp, således begav vi oss svettiga, trötta och fortfarande oemotståndliga på jakt efter en taxi. En jakt som skulle visa sig betydligt svårare än förra gången då vi hade hjälp av ett halvt dussin marockaner.

Sedan blev det lördag förmiddag och efter enbart tre timmars sömn åkte Maria hem. Resten av dagen spenderades i sängen/soffan med datorn. Framåt 19.30 tog vi oss utanför dörren för lite uppfriskande promenader, som slutade i att Jackie och Philip fixade biljetter till kvällens Moulin Rouge föreställning och jag njöt framför mera film på datorn och svenskt lösgodis. Skönaste dagenefter-dagen någonsin!

Lördagens inaktivitet ledde till betydligt mer energi för söndagen. Idag har vi varit vid Sacre Coeur och på Louvren. Louvren är enorm. fullständigt. har hört någonstans att om man skulle ägna 30 sekunder åt varje konstverk skulle det ta en vecka att ta sig igenom allt. Och det är inte svårt att tro. Vi gick vilse ett antal gånger, men hann åtminstone med det vi tänkt. Eftersom ingen av oss varit där förut ingick självklart Mona Lisa i det. En busslast japaner och diverse annat löst folk stod mellan oss och konstverket. Men man kan väl trängas.
Nåja, dagen inkluderade även Starbucks, ett antal trevliga foton som hittas på facebook, och Harry Potter 5 för min del=).


Varje gång vi äter middag längtar vi till frukost. Det är det absolut godaste målet på hela dagen. Likaså nu när jag ligger i sängen vill jag somna så snart som möjligt för att jag ska vakna så snart som möjligt och få min frukost=D

Så: Bonne Nuit!












2008 02 06-09

Soffan i vardagsrummet med täcke runt mig och dator i knät.
OC-musik och Tingsek.
Klockan är 17.38 och vi åt frukost för två timmar sedan.
Jackie och Philip har somnat igen.

Onsdag:
Möte på banken för att starta franskt bankkonto, annars kan vi inte jobba.
IKEA med Pierres bil och Pierre. Det kan ju vara den bästa affären. För drygt tvåtusen kronor inhandlade vi följande:
Madrass 140x200 cm
4*stolsdyna
filt
dörrmatta
bakmått
2*diskborste
kökshylla på hjul
2*klädhängare
3*krok som man hänger över dörren, och som sedan har 6 krokar vardera
papperskorg

värmeljus
5-10*övriga saker som jag glömt


Torsdag:
Städning
Maria och Philip anländer!
Fika på Coquelicot inklusive den varma chokladen som får mig att dregla bara av att tänka på den.
Marais: här finns Vintage Desire som man aldrig lämnar tomhänt. Dagens fynd: Marias tröja 5euro, Jackies klänning 8euro, mitt linne 2euro.
Noter Dame
Pescatore återigen! (den italienska runt hörnet från februariweekend..=P)
chocolat chaud!
Notre Dame

Fredag
Triumfbågen, Champs-Elysées (Louis Vuitton! Peugeot! aburda butiker)
Trocadéro - utsiktsplats mot Eiffeltornet
Boulevard de Clichy=P Moulin Rouge
Mathandling
Middag, sömn, fördrinkar, Utgång!
fräsiga på Champs-Elysées
Peugeot
Philip Eiffeltornet
sminkning
nagellacksmålning

Lördag
:
Soffan i vardagsrummet med täcke runt mig och dator i knät.
OC-musik och Tingsek.
Klockan är 17.58 och vi ska äta middag om någon timme.
Jackie och Philip har vaknat igen.

Vi kom hem strax innan sex i morse, halv elva åkte jag till Porte Maillot för att lämna av Maria vid flygbussen. Vid 12 var jag hemma igen och tuppade jag av på madrassen där jag lyckades halvsova till kl halv fyra då Jackie började duka fram frukost. Ja vi är en aning dagenefter idag.

Imorn ska vi på Louvren!


2008 02 05

I lägenheten ovanför oss bor ett barn. Jag vet inte om det bor någon mer där för barnet är det enda jag har hört. Och det hörs. Ungefär kl 19.00 varje dag börjar han/hon skrika, stampa och gråta, som om ett tredje världskrig vore på väg in genom dörren. Eller nej förresten, det är inte förtvivlan, utan snarare ilska. Jagvillinteslutasugapånappmenduharslängtallaminanappar-ilska.
Nu är klockan 19.33 och barnet har inte skrikit på 9 minuter. Antingen har det fått sin napp eller så har det somnat. Hur det än är så är jag inte längre orolig för att taket ska trilla ner och fönstrerna sprängas.


hatt

smalt hus

metro varning!

klövdjur?

renovering

renovering2

Idag har vi bland många andra saker införskaffat följande:
sushi
valnötter
kanel
visp
kakform
kökshanddukar
gummihandskar
durkslag
galgar


Över och ut.

hits