faran

I romaner kan man ofta stöta på uttrycket "det kändes som att magen vändes ut och in". Jag har förstått rent emotionellt vilken känsla de menar, men aldrig hur det känns fysisk när "det känns som att magen vänds ut och in". När jag skriver det här känns det som att min mage vänder sig ut och in. Nej. Ett bättre sätt att beskriva hur min mage känns är som att den är på väg att slitas itu. Min magsäck dras åt två olika håll, töjs ut och slits isär mer och mer, den hålls ihop av färre och färre trådar. Som när man drar isär en lussebullsdeg. Frys isärslitandet när det har kommit halvvägs. Där är min mage konstant.

Och precis nu bestämde jag mig för att jag inte ska publicera hela den här texten, enbart ovanstående stycke. Den här händelsen är för privat. Att publicera övrig text vore att förstöra dess smak. Det här ögonblicket smakar kiwi. Jag älskar kiwi och äter det till frukost nästan varje morgon. Vid vissa tillfällen kan en viss kiwibit ha en sällsynt syrlig smak som får mig skrynkla ihop ansiktet av överraskad förtjusning. Om jag skulle berätta hela historien som smakar kiwi, skulle jag ta bort den syrliga smaken som gör den så förtjusande.