Planering
Nästa vecka ska jag gå på konsert med Elisabeth. Vi ska se Feist på Cirkus. Feist är en fantastisk artist och Cirkus är en mycket bra konsertlokal. Det kommer bli underbart.
Nästa vecka är det även dags att boka min och Annas USA-resa. Runt den 29:e november åker vi först till New York i en vecka. Sedan Boston eller Washington ett par dagar. Sedan åker Anna hem och jag vidare söderut till Santa Barbara för att hälsa på Amis i en vecka. Jag kommer hem runt den 16:e december.
Nästa vecka borde jag även ta tag i mina Paris-planer på riktigt. Jag ska skriva klart ett franskt boende/jobb-ansöknings brev redan i morgon och maila det till Val i Paris och be honom korrekturläsa. Min franska är en aning krasslig efter 1,5 års uppehåll i franskstudierna. Sedan ber jag C-J skicka det till sina kontakter. Och sen är det bara att hoppas på det bästa. Under tiden fortsätter jag leta boenden på internet.
Jaha nähä okej.
Jag ska nog leta lite NY-flygbiljetter och Parisboenden redan i natt.
Goodnight darlings.
C4
Jag skulle kunna säga att jag inte kan berätta för att det är en hemlis.
Men det gör jag inte. För så heter det inte på branchspråket.
Istället säger jag att det är Strikt konfidentiellt (CF). Och sedan stämplar jag mig över munnen med en stämpel där det står just så. För vi har en sådan här.
Namn
Jag arbetar på en chefsrekryteringsfirma. Den har en väldigt stor persondatabas. En arbetsuppgift jag har är att uppdatera den. För tillfället finns det 20794 personer i databasen. Eftersom det finns så många namn i den stöter jag ofta på namn som jag tycker är annorlunda och roliga på olika sätt. När jag stöter på ett sådan namn skriver jag upp det längst bak i mitt anteckningsblock.
Ikväll ska jag på kräftskiva på Djurö. Den övergår sedan i bartömning på Sandhamn på lördagen. Men jag ska inte vara med då utan åker hem lördag kväll. Då ska jag nämligen äta middag med några vänner hemma och sedan ska vi gå ut. Det blir nog en bra helg.
Ha det bra.
Och så förstod hon plötsligt att tv kan vara underhållning.
I helgen har jag inte gjort särskilt mycket nytta. Ingen alls om jag ska vara ärlig.
* Tittat på tv alldeles för mycket. och då menar jag verkligen för mycket. säkert 15 timmar. Sorgligt. men sant.
* Åkt från Värmdö till Tumba. När jag i själva verket skulle till Täby.
* Inte sökt jobb.
* Inte skrivit brevet till Frankrike.
* Inte tagit in posten.
Däremot tog min bror in posten under de få minuter han tittade förbi. Och där fanns bland annat ett antagningsbrev till VRE som måste ha kommit redan i fredags. Jag var på anställningsintervjun i torsdags.
Med posten hade även Årsboken kommit. Hångelkartan var inte med. Det gjorde den väldigt mycket tråkigare. Jag är inte säker på att jag ska behålla den. Å ena sidan hjälper den mig att minnas olika händelser som är roliga att komma ihåg. Å andra sidan var layouten tråkig, jag och mina vänner inte med på särskilt många foton, och jag kommer ju knappast plocka fram den särskilt ofta. Men jag är verkligen tacksam för Elin som har lagt ner så mycket jobb på den.
tågtystnad
Det är tisdag morgon klockan 08.19 på Roslagsbanan. Drygt 74 personer sitter ner i vagnen och därmed är alla sittplatser upptagna. Jag står i gången tillsammans med åtminstone 15 andra. Totalt är vi alltså cirka 90 personer i vagnen på väg från Stockholms norra förorter till arbete eller skola i stan.
Har man åkt kommunalt förut kan man utan svårigheter föreställa sig att en hel del stöter på - eller har avtalat sällskap med - någon de känner som de småpratar med under färden. Sin partner, en vän, sitt barn eller en kollega. Om så är fallet även denna tisdagsmorgon så märks det inte överhuvudtaget.
Från det att jag stiger på tåget till att jag stiger av är alla 90 passagerare knäpptysta. Nio tysta minuter i Stockholms rusningstrafik.
Nu skulle jag kunna dra igång en diskussion om svenskars oförmåga att prata med främlingar.
Dessvärre står även jag i vagnen. Och i och med den överrumplande höstens intåg är jag förkyld. Näsan rinner och kliar och rinner. Således, för att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet, bestämmer jag att jag endast får snörvla en gång vid varje station. Det blir fyra snörvlingar på nio minuter. Alla fyra gånger jag snörvlar mig känner jag lika många blickar på mig som om jag hade fnissat under en tyst minut. En sådan tystnad bryter man inte, framförallt inte med fniss. Och tydligen bryter man inte heller tågtystnaden med att åtgärda en förkyld näsa.
Det gäller att planera in snörvlingarna när det är som mest ljud runtomkring. Exempelvis när tågdörrarna öppnas/stängs, i tumultet som uppstår när många går på tåget samtidigt eller när det prasslas med gratistidningarna som mest.
Tisdag kl 14.43
I en takvåning vid Blasieholmstorg sitter en chefsrekryteringsfirma. Där är jag för tillfället timanställd som administrativ/praktisk assistent. Ibland, främst runt kl 14-15 på eftermiddagen är jag obeskrivligt uttråkad p.g.a det eviga framför-datorn-sittandet. Då hamnar jag på facebook eller Msn en liten stund. Men idag vid denna tid skriver jag istället det här. För himlen har öppnat sig och blivit lika mörk som en tidig decembermorgon. Jag tvingas höja rösten ett par decibel för att överrösta dånet från regnet som smattrar ihärdigt på de sju takfönstrena, och åskan som mullrar varnande.
Plötsligt blev det väldigt mysigt här, med en värmande kopp te och artiga mail kollegor emellan.
till Mimp
Det här är Emelie och jag i bilen på Gillinge halkbana. Ett moment på Gillingebanan är att man ska få upp hög fart och sedan bromsa på "is" utan att sladda, och lyckas stanna mellan två utsatta koner. Jag fick upp högst fart och lyckades stanna på rätt plats. Instruktren öste beröm över mig i radion som hördes i alla bilar. Jag fick även motorstopp tre gånger, men det såg han inte. Emelie var lite förargad.
Emelie tog körkort den 2 juli, fantastiskt bra jobbat! Mimp, jag tog körkort den 25 augusti.
Jag tänkte att du skulle veta det. När du kommer hem ska vi göra vägarna osäkra! Åka till Gotland, Skåne, eller ännu längre söderut!
I Texas bor Emelie alldeles i närheten av Sandra Bullock och Matthew McConaughey. Dessutom är hennes "nuvarande mamma" kompis med Laura Bush, George Bush fru. Sådant är roligt att veta. Men det är tragiskt att jag har så lite att berätta att jag skryter åt min väninna.
I helgen var jag på födelsedags-/avskedsmiddag för Amis. Hon hade ordnat en dundermåltid. Gaspacho till förrätt. Anka (!) till huvudrätt. Och en magiskt god chokladtårta till efterrätt. Jag hade så trevligt att jag höll på att trilla av stolen när någon sa att klockan var 02.30. Jag skulle gissat på strax efter midnatt..
Jag kan inte komma på något annat extraordinärt roligt som har hänt sedan Mimp åkte.
Det är liksom du som står för de spännande nyheterna.
Tusentals pussar och KÄRLEK skickar jag elektroniskt över Atlanten till min MIMP.
(Go FIMP!)