faran

I veckan har jag arbetat på ett dagis en tunnelbanestation ifrån mig. Där har jag bytt blöjor på bäbisar och ätit upp massa gosiga kinder tillhörande små barn. För visst är de söta. Men jävlar i havet vad elaka de kan vara mot varandra. Men ändå går det inte att tycka illa om någon, för för det mesta är de ju väldigt snälla och oskyldiga och vill ingenting illa. Så även om det har varit en jobbig vecka som har gått så långsamt att den kändes som ett år, längtar jag lite tillbaka. Att se hur glada de blir bara av en liten extra äppelbit till mellis eller hur de kiknar av skratt när man puttar på gungan lite högre än förra gången. Det är värt varje blöjbyte och kiss i byxan.


Nästa vecka ska jag gå på konsert med Elisabeth. Vi ska se Feist på Cirkus. Feist är en fantastisk artist och Cirkus är en mycket bra konsertlokal. Det kommer bli underbart.
Nästa vecka är det även dags att boka min och Annas USA-resa. Runt den 29:e november åker vi först till New York i en vecka. Sedan Boston eller Washington ett par dagar. Sedan åker Anna hem och jag vidare söderut till Santa Barbara för att hälsa på Amis i en vecka. Jag kommer hem runt den 16:e december.
Nästa vecka borde jag även ta tag i mina Paris-planer på riktigt. Jag ska skriva klart ett franskt boende/jobb-ansöknings brev redan i morgon och maila det till Val i Paris och be honom korrekturläsa. Min franska är en aning krasslig efter 1,5 års uppehåll i franskstudierna. Sedan ber jag C-J skicka det till sina kontakter. Och sen är det bara att hoppas på det bästa. Under tiden fortsätter jag leta boenden på internet.


Jaha nähä okej.

Jag ska nog leta lite NY-flygbiljetter och Parisboenden redan i natt.

Goodnight darlings.