nej till bananfötter

Nu har jag lärt mig någonting nytt av Amis; skriv inläggen i word först eftersom de kan försvinna när man ska publicera. Så nu skriver jag i word, usch va mycket tråkigare det är av någon anledning.

Idag har jag monterat ihop min nya cykel, det var ett projekt..men klar blev den i alla fall, nästan. Sadeln är för hög och låset inte på än, men det blir någon annan gång. Vilket på mitt språk kan översättas till nästa vår när cykelsäsongen drar igång.  

Sedan åkte jag till Täby centrum för att köpa ett par loafers på Rizzo som jag sett i stan men som inte fanns i min storlek. När jag väl kom dit, betydligt senare än planerat, så passade inte skorna. Mina fötter såg ut som bananer. Jag vill inte ha bananfötter hela hösten. Så jag åkte hem tomhänt =( Strax ska jag åka till Amis och äta middag med henne och Elisabeth innan vi möter Niklas vid Sergel. Vi ska se Click, en okomplicerad och underhållande film. Känns lagom för min tillfälligt låga hjärnkapacitet.

rassuuppp ♥

riktigt dålig dag..

riktigt dålig dag..
Så här dålig har min dag varit. Jag var nog ganska otrevlig mot vissa, dåligt samvete. Förlåt! I hope I can make it up to them somehow.. Jag vet inte vad det var med mig, jag var bara så sur och irriterad, kände mig som ett pmsbarn utan pms, balettlektionen imorse varade i elva evigheter, och filosofin var riktigt seg. Istället för att lyssna på Joseph, fyllde jag den med tvekande huruvida jag skulle underhålla mig själv i stan i två timmar innan dansen började, eller om jag skulle åka hem emellan och därmed inte gå på den överhuvudtaget. Det senare förslaget vann till sist, när jag väl bestämt mig kände jag mig genast lite piggare.
Sedan kom jag hem och var ganska effektiv för en gångs skull! Gjorde matteläxan direkt, nästan hela balettläxan, och lite projektarbete. Det var roligast, Elisabeth vi är verkligen grymma, jag tror det kommer bli skitbra! om vi bara får tag på en Mac snart... Och som jag egentligen visste redan från början, så gick jag aldrig på dansen.
När jag väl var klar med läxorna, efter ca 45 minuter, fick bloggandet all min uppmärksamhet. Jag skrev och skrev ett inlägg i nästan en timme. Det blev hur långt som helst..mina fingrar bara fortsatte och fortsatte att spela på tangenterna.. Sen skulle jag publicera. Vad händer då? om inte att allt försvinner!! Det var droppen.. Jag slog till tangentbordet, stängde av datorn, svor för högt, gick in i köket och åt upp pappas drinktilltugg.
Sedan åt vi middag, åkte till arninge och köpte ny cykel på rea eftersom min blev stulen häromdagen, idioter. Och nu sitter jag här. Det här var nog inte ett särskilt roligt inlägg. Men jag skrev ju lixom allting förut! fan att det försvann.:( :(

rrraasssssup♥

kommentera mera

Alla får läsa! det är ju det som är hela idén med bloggandet, varför i helvete skulle man annars skriva på internet?! =P schmacks..

Idag fick jag höra av en själsfrände att han läst min blogg, glad i hågen loggade jag in så snart jag kom hem, i hopp om att han skulle lämnat några roliga kommentarer. Men nej..inte det inte..kommentera mera säger jag bara=) jag ska själv bli bättre på det nu, för jag vet hur mycket roligare det blir att blogga då!

rrasssssup♥

tysta leken

Jag ska inte prata med en viss person. jag ska inte. inte. inte. inte.
Men det är nog så svårt att låta bli.

Så nu har jag skrivit det, och då är det större chans att jag håller mitt lilla löfte. 

Söndagsbloggandet börjar bli en slags tradition. Ett himla bra sätt att undvika pluggandet.
Häromdagen bad jag min kära granne Eddie om tips till ny musik eftersom jag hade lite torka på den fronten. Han tankade lite diverse band åt mig, och jag kände mig genast som ny. Jag skulle spela några av låtarna för Elisabeth för jag var så glad över att ha hittat något nytt. Så jag satte på Magic Numbers på Ipoden och tryckte luren i hennes öra. "vänta säg ingenting, tre sekunder bara . . . det är ju Magic Numbers!" sa hon. Jag som trodde att jag skulle spela något nytt och konvertera ett fan, men hon visste precis vilka det var och hade lyssnat på dem i flera månader =P komiskt. Men hurru Bettan vi har fan exakt samma musiksmak! Perfekt! Me lajki..
Jag tipsar iaf övriga intresserade om:

* Magic Numbers (jag har så svårt att beskriva sån här musik, den är bara såååå. jag vet inte. ger mer)
* Rooney (känns förmodligen igen från OC, men de har gjort många fler bra låtar!)
* Cunning Linguistics (hiphop, fast inte som vanligt)
* Snook (inte alla låtar som går på radio, tanka hela albumen istället, det är där gobitarna finns)
* Hello Saferide (Get Sick Soon är bara för fin, en sådan där låt man blir kär av)

Igår var jag på Sara och Janinas 18-års fest. Det var en kväll med många olika stadier. Vi började hos Janina kl 19, med fördrink och massa mumsigt tilltugg, mousserande och skålande! Temat för kvällen var "röda mattan" och om det hade varit tävling hade vinnarna varit självklara. Jennifer och Bella kom som Snoop Dog och 50cent!! Med svart kropsskräm och alla detaljer! Min första tanke när de stod på röda mattan var "vem känner några negrer" (inget ont om negrer, men ganska oväntat bara). Det tog säkert en minut innan jag fattade vilka det var! Det var grymt kul.
   Sedan kom iaf resten av folket mellan kl 20-21. Tillslut var vi uppemot 80st härligt förfriskade partysugna ungdomar under samma tak. Vi begav oss i sinom tid till en ungdomsgård i närheten som de hade hyrt så att vi skulle få dansa av oss all energi. Och nog dansade vi allt! Elisabeth och jag röjde verkligen på dansgolvet. Var Amis befann sig hela kvällen har jag inte riktigt koll på, i baren antar jag . . .
   Anyways hände det en del rolgia saker där, träffade många gamla bekanta! från visby, den tokiga sommaren 03. Gamla konfakompisar, blev så glad över att träffa rebecka! Sedan var förstås alla mysiga och roliga och härliga kompisar från skolan där!

Neeeeeej nu måste jag pugga :( hur lite jag än vill. men nu har jag faktiskt spenderat lite för mycket tid från word-dokumentet. så
rasssssup♥


kort och koncist

Jag har en hel del att ta igen, Det kliar verkligen i fingrarna.
Igår vann högerblocket valet! Pappa var beredd med champagne och var nära på att korka upp den redan efter svt:s Valundersöknings siffror, de va ju för bra för att vara sant! Men sen började distrikten räknas och det såg inte riktigt lika ljust ut längre..Men ack den som tvivlar!
När Fredrik Reinfeldt förklarade sig som segrare kom glasen tillbaka på bordet och vi skålade hej vilt, helt fantastiskt! Nu hoppas jag verkligen att de får sitta åtminstone 8 år, för det kommer nog inte märkas någon förbättring efter första mandatperioden.
Det var söndagen i korthet.

Idag då..jotack det var en mindre tillfredställande dag. Började iofs riktigt bra och effektivt. Skrev klart filosofin på morgonen, tog tunnelbanan till östermalmstorg och installerade mig framför datorn på Arsenalsgatan 8c, där min käre far arbetar. Lite smått och gott administrativt arbete blev min lott där.
Därefter for jag till Jarlaparken för att repa inför onsdagens samling då vi ska dansa, i parken! Som tur är ska vi lägga ut dansmattor för att undvika diverse otrvligheter som hundskit och glasbitar. Koreografin spenderas mer på händer och huvud än på fötter, heh=P
Det kan ju låta som en riktigt bra dag! Men efter solsken kommer regn, eller? Nej det faktiska vädret stöder inte min nyliga teori, utan det blev bara soligare och soligare framåt kvällen. Däremot mörkare och mörkare i mitt hjärta.
Punkt. Stopp. Slut. Aldrig mer. The End. Hejdå.
Hur kunde jag tro att jag någonsin skulle kunna lita på dig igen?
Äntligen insåg jag något som gör mig både lättad och förtvivlad. Lättad i längden, förtvivlad i nuet. Men gjort är gjort, och det är verkligen för det bättre!
Det är förmodligen så att mycket mycket få förstår vad jag menar med det jag skriver ikväll. Men det spelar ingen roll, jag vill inte förklara, det är för min egen skull jag skriver. Så att jag kan bli av med allt som snurrar och surrar i huvet!

Tack Amis för att du finns! för att du kan ringa till min mobil i evigheter i förtvivlans stunder.. du är min bästa vän! En massa kärlek skickar jag till dig!

Så good night, and good luck! (bra film för övrigt)

stockholm som barcelona

Jag började gårdagskvällen med att dansa, det var riktigt kul för nu börjar vi komma igång emd jazzen, fast läraren har ltie speciell koreografi. Så även om den är lätt och inte går särskilt fort är den så annorlunda så dt blir svårt att komma ihåg. Sen for jag i rasande fart hem till Amis och så gjorde vi oss i sakta mak i ordning för kvällen. En viss Elisabeth svek oss tyvärr, schmack! men vi gillar dig ändå;) och nu lovade hon att hänga på nästa vecka så då blir det ännu roligare=) Hursomhelst hamnade vi på laroy vid 12 och träffade bokstavligen talat halva världen. Vart jag än vände mig fanns det ett bekant ansikte! Man kan se det som att det är väldigt kul, eller som att man verkligen måste passa sig för vad man gör haha.. Men se det blev himla roligt även om musiken som spelades högre än högst inte riktigt föll mig i smaken..För vet ni, Amis och jag är verkligen ett himla bra partyteam! Såväl i Stockholm som längre söderut i Europa.

barcelona for sure

pusssar

on my mind

Jag hamnar här eftersom jag inte orkar börja med diverse läxor. Nutida konst liksom..bara ordet..usch vilken jobbig kurs det kommer bli. Jag ser inte det konstnärliga i att tejpa fast en gummiboll vid en stol. Jag blir bara trött på att reflektera och tolka och diskutera vad konstnären vill visa med detta. Om man vill få fram att man inte ska binda fast ungarna i skolbänken för tidigt kan man väl bara säga det. Eller?
Jag låter nog väldigt okonstnärlig och okänslig, det är jag inte egentligen. Med det finns gränser.

Så här sitter jag nu igen utan att ha skrivit ett enda ord på frågepappret.
"How is art mystified for the viewer?"
Inte fan vet jag. (Förlåt för att jag svär lite för mycket på lite för många onödiga ställen) Och jag kommer inte hinna klura på det nu heller för strax är det middag.

Ifall någon har missat det så är det den 11 september idag. 5 år sedan twin towers föll ihop. Mormor var här den dagen, minns precis hur hon kom in och sa åt mig att slå på tv:n direkt, 'ett flygplan har flugit rakt in i world trade center'. Visst slog jag på tvn och zappade mellan tvkanalerna för att se alla olika nyhetssändningar.
Varje jävla kanal visade samma sak. Ändå tog det mig flera timmar innan jag fattade hur allvarligt det var, hur många som faktiskt dog. Sedan tog det flera dagar innan jag insåg hur mycket detta påverkade världen, att krig utbröt.
Hursomhelst satt jag och mormor bänkade hela resten av dagen. Plötsligt slog det henne. Lisa (mormors dotter, mammas syster, min gudmor som bor i New York) skulle jobba i ena tornet den dagen. Snabbt utav bara helvete till telefonen. En minut av ångest, nervositet. Ja jag vet inte hur många olika saker vi hann tänka och känna under den knappa minuten innan samtalet gick fram i USA.
Lisa var hemma. Säker. Trygg. Levande. Vilka är oddsen att det jobbet blev inställt dagen innan. Sånt lär en att uppskatta sina nära och kära. Tyvärr är det väldigt lätt att glömma det igen.

Igår kväll åkte jag hem till Micke i tron om att vi skulle kolla på film me flera av hans kompisar. Men dom andra f:ade sig så det blev bara vi två. Såg först Donnie Darko. Jävligt konstig film för övrigt, alldeles för komplicerad för en söndagkväll. Jag rekommenderar den dock verkligen till alla som vill ha en lite kuslig men underhållande kväll och få en rejäl tänkeställare. Se den!
Sedan såg vi en annan film som spelade lite på samma tema om Wedding Crashers (WC är betydligt bättre). Det var lite mer min nivå för en sen söndakväll.

Nu ska jag göra sallad, brukar bli min lott på vardagarna när jag inte orkar hjälpa till med själva maten heh:P.. 

rrrrassup


kortspel förevigt?

Jag kan ju inte påstå att jag är särskilt aktiv här på min blogg. Jag skriver när jag känner för det, vilket inte är ofta. Eller det är ofta, men sällan när jag sitter vid datorn. Det mesta hamnar i kollegieblock, kalendern, eller 'dagboken'.
Men när utomstående påpekar något så blir det svårt att låta bli. Även om ja inte kommer skriva något vettigt :P så blir det iaf några rader hehe.

I fredags skulle vi gått ut, men jag å amis hamnade hos elisabeth på en mysis istället. Å visst va d mysigt. Kortspel är på något sätt förbehållet mina sommarveckor på Gotland med familjen. Där spelar vi kort heeeela dagarna, antalet e:n bevisar att det verkligen är så. Vi har nämligen ingen Tv, och inte heller gångavstånd till havet. Vi har däremot minst 17 kompletta kortlekar. Det säger sig självt vad kvällarna (..och dagarna för den delen..) ägnas åt.
Hursomhelst, Amis kom på att vi skulle spela kort så det gjorde vi. På en sekund var deet sommarlov igen, skolan var långt borta, alla problem likaså. Men man kan tyvärr inte spela kort i all evighet.

Nu är det söndag och jag sitter med pluggpapper bredvid mig, det gjorde jag igår också. Med dom är lika tomma idag som igår.

Och nu går tiden ut för mig för lillesystern blev lovad datorn klockan 3. Så plugget får vänta ytterligare. Så synd.
 pussar ♥

hits