faran

Jag kollar min blogg åtminstone en gång om dagen. Det är egentligen ganska onödigt eftersom jag uppdaterar så otroligt sällän och än mer sällan får några kommentarer. Men det hör till "Internetrundan" jag gör varje gång jag går in på datorn. Den rundan inkluderar även Amis, Emelies, Bartholomeus och Knivlisas bloggar. Samt Hotmail och Facebook.

Ungefär varannan vecka loggar jag in mig på min blogg och kollar om någon kommenterat något gammalt inlägg, och hur besökarstatistiken ser ut. Eftersom jag de senaste månaderna bloggat max en gång i månaden har statistiken sjunkit avsevärt, jag har max 13 unika besökare/dag, men det är inget som tynger mig.
Igår var en sådan varannanvecka-dag då jag kollar statistiken. Jag hade haft 36 unika besökare den dagen.

Jag kan inte komma på vad denna plötsliga trafik kan bero på. Jag har inte lämnat någon spännande kommentar på någon alltför välbesökt blogg. Och mitt senaste inlägg skrev jag för två veckor sedan. Således är det hyfsat skumt och lustigt.


Olle Baertling Danse Lyonnaise

Jag var på Moderna Museet i lördags. Man kan nog kalla det en date. Och det var mycket trevligt, men inte hållbart.
Resten av helgen har jag haft vansinnig magont. Varken alvedon eller treo har hjälpt, inte heller mat eller sömn. Olidligt. Och i går kväll var jag inte långt ifrån att be om att få åka till sjukhuset för att bli omhändertagen, bara min mage kunde sluta verka. Men istället bestämde jag mig för att gå och lägga mig och åka till Vårdcentralen dagen därpå, alltså idag. När jag vaknade i morse mådde jag förstås bättre och slapp således läsa värdelösa Elle Interiör från 2004 i ett barnskrikigt väntrum i hopp om att distriktsköterskan skulle ha något vettigare att erbjuda än en läkartid i slutet av december.
Istället har jag spenderat dagen i två olika soffor. Den ena i TV-rummet, zappandes mellan MTV och ZTV. Den andra i vardagsrummet med datorn i knät, växlandes mellan Facebook och ett engelskt CV att färdigställa.

Jag sjukanmälde mig nämligen igår kväll. Till mitt jobb. Det har jag aldrig gjort förut. Men jag hade inte kunnat hantera något jobb bra i mitt nuvarande tillstånd.

Så nu är klockan strax efter halv fyra och jag har inte uträttat ett vettigt ting på hela dagen. Jo förresten, CV:t är nästan klart. Förutom att det är en sida för långt, men det kanske inte gör så mycket.

Jag känner mig inte särskilt sugen på att jobba i morgon, inte resten av veckan för den delen heller. Jag vill bara tillbaka till den skolan i Älvsjö jag har varit på de senaste två veckorna. Det kommer nog bli svårt att hamna någonstans som kan mäta sig med hur bra jag trivdes där. Fast så ska jag inte tänka i fortsättningen, för då blir det ju bara ännu svårare.

Detta var nu ett långt inlägg om inte särskilt mycket.


Alla: Ha alltid säkerhetsbältet på.
Mimp: Jag älskar dig och saknar dig. Ta hand om dig och kom hem med livet i behåll!