faran

med den här solnedgången har jag druckit vin och ätit jordgubbar

Jag har fyllt år. 9e april närmare bestämt. Då dukade Jackie upp allt det här fina och sjöng för mig.


Sedan åt vi frukost på favoriten Coquelicot. Där öppnade jag paket som kommit på posten från mor och far. Tre säsonger av Grey's Anatomy. Jag är väldigt lycklig.


I söndags var jag på ett Salvador Dali museum. Där införskaffade jag ett 2000-bitars pussel och en fingerdocka som föreställer Freud.


Freud och jag är stora tänkare.

Nu känns det som att det är dags för ett nytt inlägg. Det har hänt väldigt mycket på senaste tiden. Låt oss ta det i punktform.

- Jackies föräldrar har varit och hälsat på. Deras vistelse här innebar många nöjen såsom besök på Versailles, Moulin Rouge och otaliga goda måltider.

- Vi har bestämt oss för att inte stanna juni ut. Jackie har bokat sin hemresa till den 31 maj, och jag åker antagligen hem den 3 juni.

- Jag har börjat sitta barnvakt åt 2-åriga Matteo som för det mesta gör allt tvärtemot vad jag säger.

- Jag har tagit två danslektioner varav jag var helt ensam på den ena. Det var en modern klass och blev en slags workshop av improvisation, svårt och läskigt när jag inte dansat på en månad och hade lärarens ögon på enbart mig hela tiden.

- Vi har firat påsk med två svenska vänner, Lovisa och Filippa, och en dansk, Cecilie. Äggletning, äggmålning, pyssel, godis, lekar, middag, vin.

- Vi har varit på en fransk akutmottagning. Häromdagen fylldes Jackies knä av vätska. Det har hänt förut men när det i torsdags hände för andra gången på två veckor gjorde det så fruktansvärt ont att hon åkte till akuten. Vi träffade många olika läkare som alla ställde samma frågor om och om igen. De klämde och böjde på knäet trots Jackies förtvivlade utrop av smärta. Det hela slutade med att de tömde knäet på en gul geggig inflammerad vätska två gånger under vistelsen. Efter andra "punkteringen" sprutade de in en antiinflammatorisk vätska för att det inte skulle svullna upp igen. Med order om att boka tid hos en specialist inom tre veckor fick vi efter 21 timmar lämna sjukhuset. Nu är vi hemma. Vi är utmattade efter knappt någon sömn men Jackies knä mår bättre för tillfället och hon äter många stora piller.

- Skatteåterbäring! Jag har aldrig fått det förut och jag är väldigt lycklig.


Ohlala! Quelle vie!

Här är något extraordinärt: wefeelfine.org

Beskrivningar är inte min starkaste sida, så för att göra verket rättvisa väljer jag att citera Bon Magazine:



Det tar cirka 20 sekunder att ladda Wefeelfine. Do it.

Igår kom Lovisa, Filippa och Cecilie hit och åt middag.
Sedan åkte vi till en klubb som heter Les Bains Douches.
Vi betalade motvilligt 15? i inträde och ytterligare 4? i garderobsavgift.
På övervågning befann sig ungefär 30 personer, det var således väldigt glest med folk så vi begav oss till källaren.

Det första vi möttes av var en massagestol, en sådan där som man ligger på mage på med stöd för pannan och ett hål för ansiktet.
Vi trängde oss fram genom dansgolvet för att börja med ett toalettbesök. Det fanns många bås men alla var upptagna. Efter någon minut kom två killar kom ut från ett tillsammans, så blev det äntligen min tur.
När vi kom ut från toaletterna hade dansgolvet förändrats. Hälften av alla killar hade bar överkropp. Vi märkte sedan att 98% av dansgolvet bestod av killar. Vi fyra tjejer utgjorde de övriga 2 procenten.
Vi ställde oss i baren för att beställa våra cranberryvodka som ingick i inträdesavgiften. En medelålders man med bar överkropp berättade för mig att man måste hålla ögonkontakt med bartendern för att få beställa, sedan nöp han mig i kinden och gick vidare. Jag beställde, en fotograf från tillate.com förevigade vårt ofrivilliga bögklubbsbesök, vi svepte våra drinkar, och begav oss mot garderoben. På väg ut satt det en kille med bar överkropp i massagestolen och fick massage av en stor man.




När jag kom hem i morse, vid 14.30, var det blött på köksgolvet. Det var även blött i hela kylskåpet och det rann vatten från frysfacket. Någon har kommit åt knappen för avfrostning. Så nu har frysen frostat av sig själv och tinat allt som fanns däri. Jag har satt på frysen igen och lagt in våra frysvaror i hopp om att de ska gå att äta ändå.

I romaner kan man ofta stöta på uttrycket "det kändes som att magen vändes ut och in". Jag har förstått rent emotionellt vilken känsla de menar, men aldrig hur det känns fysisk när "det känns som att magen vänds ut och in". När jag skriver det här känns det som att min mage vänder sig ut och in. Nej. Ett bättre sätt att beskriva hur min mage känns är som att den är på väg att slitas itu. Min magsäck dras åt två olika håll, töjs ut och slits isär mer och mer, den hålls ihop av färre och färre trådar. Som när man drar isär en lussebullsdeg. Frys isärslitandet när det har kommit halvvägs. Där är min mage konstant.

Och precis nu bestämde jag mig för att jag inte ska publicera hela den här texten, enbart ovanstående stycke. Den här händelsen är för privat. Att publicera övrig text vore att förstöra dess smak. Det här ögonblicket smakar kiwi. Jag älskar kiwi och äter det till frukost nästan varje morgon. Vid vissa tillfällen kan en viss kiwibit ha en sällsynt syrlig smak som får mig skrynkla ihop ansiktet av överraskad förtjusning. Om jag skulle berätta hela historien som smakar kiwi, skulle jag ta bort den syrliga smaken som gör den så förtjusande.

Jag skrattar tiondelshjärtat åt något jag bör skratta åt i konversationen som pågår bredvid mig. Allt som är jag vill tillbaka

MOAEJIAOAEJIOAEIOJEAOOO

jag hade så mycket jag ville skriva, berätta, dela med mig av. men så rann allt av mig. all inspiration.
och kvar låg jag på madrassen med endast en klump i magen som sällskap. Hi there how u doin, nice to meet u again.

Men va tusan det är bara att get back up on that horse and ride away in the sunset. Så here goes the weekend:

I lördags var vi alltså ute. Vi började kvällen med en delikat middag på hemmaplan bestående av ris och hämtmat från ett kinastånd, samt stulen soyasås från samma stånd behehe. jag är oskyldig! men skulle eventuellt kunna dömas som medbrottsling.
Efter huvudrätten bestämde vi återsamling klockan 23.30 för efterrätt, då skulle man vara klar att gå ut. Planen var att få sig lite sömn för att orka med natten. Det gick väl sådär med sömnen, Philip deckade visserligen ganska snabbt, men jag, Jackie och Maria hade en del att fixa. Diverse fix, exempelvis Jackies hårlockning, drog över en aning på tiden så det blev inte efterrätt förrän vid 00.30. Chokladglass med banan, valnötter och kladdkaka, yummy!
Och så dracks det lite och lektes lite och sminkades mycket och skrattades mycket och klockan tickade. Kvart i två fick vi väldans bråttom ut genom dörren och missade sista tunnelbanan ner mot stan. Men innan vi hann tänka hade Jackie fångat en taxi och fått in oss allihop. Well done!
Le Cab, vid Palais-Royal, bjöd som vanligt på mycket nöje. Det var nog den bästa utekvällen någonsin vad gäller musiken, låt efter låt efter låt efter låt fick oss att glömma alla bekymmer och skaka våra lurviga natten lång.
~Och plötsligt kände jag mig mer ensam än någonsin. Nu alltså inte då.
Då var allt toppen. Vi var glada. Vi var snygga. Vi var oemotståndliga. Ett antal timmar senare ville delar av skaran hemmåt, och man ska ju sluta när man är på topp, således begav vi oss svettiga, trötta och fortfarande oemotståndliga på jakt efter en taxi. En jakt som skulle visa sig betydligt svårare än förra gången då vi hade hjälp av ett halvt dussin marockaner.

Sedan blev det lördag förmiddag och efter enbart tre timmars sömn åkte Maria hem. Resten av dagen spenderades i sängen/soffan med datorn. Framåt 19.30 tog vi oss utanför dörren för lite uppfriskande promenader, som slutade i att Jackie och Philip fixade biljetter till kvällens Moulin Rouge föreställning och jag njöt framför mera film på datorn och svenskt lösgodis. Skönaste dagenefter-dagen någonsin!

Lördagens inaktivitet ledde till betydligt mer energi för söndagen. Idag har vi varit vid Sacre Coeur och på Louvren. Louvren är enorm. fullständigt. har hört någonstans att om man skulle ägna 30 sekunder åt varje konstverk skulle det ta en vecka att ta sig igenom allt. Och det är inte svårt att tro. Vi gick vilse ett antal gånger, men hann åtminstone med det vi tänkt. Eftersom ingen av oss varit där förut ingick självklart Mona Lisa i det. En busslast japaner och diverse annat löst folk stod mellan oss och konstverket. Men man kan väl trängas.
Nåja, dagen inkluderade även Starbucks, ett antal trevliga foton som hittas på facebook, och Harry Potter 5 för min del=).


Varje gång vi äter middag längtar vi till frukost. Det är det absolut godaste målet på hela dagen. Likaså nu när jag ligger i sängen vill jag somna så snart som möjligt för att jag ska vakna så snart som möjligt och få min frukost=D

Så: Bonne Nuit!